Man måste ha bra karaktär, annars kan man lätt bli lite knubbig

fredag 27 juni 2014

På tandfronten ...

.. en del nytt.
Mkt bättre i munnen, kan tugga! Men det ilar som fanders om jag äter något hårt eller tuggar lite vårdslöst s'attsäga.
Men vem bryr sig, kan ju dricka vin obehindrat.
Vilket jag gjort varje dag sedan jag skuttade ut från kontoret & tänkte SEMESTER!
Semesteralkis. That's me.


Ingen brun semesteralkis, that's for sure.
Tröttsamt att klaga på vädret, men allvarligt? Behöver för tusan långkalsonger på kvällspromenaderna.
EJ OKEJ!
Sen att alla jäkla semesterfirare vill dra till varmare breddgrader & köper upp VARENDA jävla charterresa? Jamen synd för mig & min karl då.
Sket man väl i. I skrivande stund dricker vi gin & tonic & ska kolla vad det kostar att åka till New York.

Skål!
/Hulda

tisdag 24 juni 2014

Hulda & tandläkaren

I hela mitt liv har jag varit livrädd för tandläkaren.
Eller njae, inte riktigt i hela mitt liv. Men från när jag var cirka 6 år.
Då hade jag två "döda" tänder, slog i mina framtänder i en sten (syrrorna hoppade ner från stenen baklänges, måste man ju prova men oj! stenen kom i vägen för munnen) & de var sådär bruna & fula.
Skulle väl tas bort! Nån gång! Hade säkert gått jättebra om de tagits bort under kontrollerade former.
Men när tandläkaren, en lång herre med otäckt mycket ansiktsbehåring, säger till sexåriga lilla mig att "jag ska bara kolla!" & sen sticker in tången i käften & rycker bort tänderna?
Det sätter sina spår! Scared for life I tell ya!

Efter den gången öppnade jag inte munnen frivilligt kan man säga. Fick ta lustgas när det skulle lagas osv.
Oturligt nog är jag en kariesbenägen person (inte pga dålig munhygien, måste jag påpeka, utan för att sånt där går faktiskt i arv!) & har således behövt laga rätt mycket.

Lustgas är befogat när man är liten.
Nu är jag vuxen. Ni vet, nu ska man klara sånt där utan problem. Ba studsa upp i äckeltandläkarstolen, gapa stort, låta tandläkaren rota runt & sen studsa ut igen lika glad som innan.
Så funkar det inte riktigt. Jag sitter i väntrummet, kallsvettig & nästan bajsnödig av nervositet. Ser små barn som helt lugnt väntar på sin tur. De leker lite med alla jädra leksaker som finns i väntrummet. Anar inte vad som väntar dem. Men jag anar, för jag vet. Smärta, blod & saliv väntar. Sadistiska tandläkare som vill en ont.

Men nu!! Nu har jag träffat den bästa tandläkaren någonsin!! Vi kan kalla henne Svetlana. Första gången jag var hos henne började jag gråta innan jag ens satt mig i stolen. Sen var vi vänner!
Svetlana förstår mig. Hon berättar exakt vad hon gör, när hon gör det & varför. P E R F E K T !
Var & lagade en tand hos henne förra veckan. En riktig pärs, trots att hon är underbar.
Sen blev det inte bra, gjorde ont & jävlades & för första gången i mitt liv ringde jag frivilligt till tandläkaren & fick en ny tid samma dag.
Kom dit, samma procedur i väntrummet som ovan, in i stolen & så kom Svetlana & gjorde underverk.
Nästan helt bra nu, i tandjäveln. Tack Svetlana!


För övrigt har jag semester. Tänker ägna den åt vinpimpling. Amongst other things ;)

Ses,
//Hulda

lördag 21 juni 2014

spelberoende

För i tiden hade jag ett välstädat, organiserat hem. Spelade innebandy, umgicks med vänner, bakade. Jag höll mig hyfsat upptagen.

Senaste tiden har det inte funnits någon ork, energi, lust att hitta på någonting. Tanken infinner sig men försvinner snabbt när jag kommer innanför dörren hemma. Bara spela lite sen drar jag ut på den där cykelrundan. Fastnar i soffan tills det är läggdags & inget blir gjort ytterligare en dag.

Enough is enough!

Tog bort mitt facebook konto igår förmiddag/eftermiddag någon gång & fick mer gjort på den halva dagen än senaste 3 månaderna.

Tänker nu göra en kopp kaffe & sätta mig i ute i solen & hälsa på alla bilar som åker förbi huset.

/ D

söndag 15 juni 2014

Hulda & cykling över stock & sten

Okej, jg har ju köpt en mountainbike, i syfte att cykla på stigar & sånt.
Bra ambition!
Men ingen har sagt att det ska vara jäkligt svårt att fara över stockar, stenar & rötter.
Svårt för en som är lite harig & försiktig i alla fall.
Men, jag försöker. & blir förbannad när det inte går så fort som jag vill. Eller inte går alls, & jag måste kliva av & gå svåra partier.


Nästan så här förbannad faktiskt:

Annars är livet helt ok.
Ser fram emot att höra om Doris eskapader på Vätternrundan! & en dag ska jag själv berätta om min maratondebut..................

Puss Hej
//Hulda